Välkommen till Jon Lindholm.se version 1.5
Jag har de senaste dagarna jobbat om några saker på denna hemsida. Skillnaden på undersidorna är inte så stor; det som har hänt är att menyn har flyttats längre till höger och att sökrutan ändrat färg och blivit lite större, i övrigt är det mesta intakt på undersidorna.
Den stora förändringen, som är ganska radikal, är den helt omgjorda startsidan. Jag har länge funderat på och studerat startsidor på olika webbplatser. Det som är klart är att startsidan ofta är den sidan som får sticka ut och vara lite annorlunda än de andra. Ofta innefattar detta en stor banner eller liknande som visar på att det är en startsida. Jag har dock kommit över några webbplatser där man tydligt har försökt hitta startsidans syfte och mål, och därefter gjort något helt radikalt - man vill att den ska sticka, vara speciell mer än bara en banner.
Min tanke med min nya startsida är att lyfta fram portfolion ett steg till men ändå ha ett ganska stort fokus på mig. Bloggen däremot ligger i botten på sidan och har inte alls en lika framträdande roll. Min tanke är att förstagångsbesökaren tydligt ska se vem sida de kommit till och vad den innehåller. Den andra radikala saken på sidan är att hela bakgrunden är blå istället för den ljusgrå som det är på de övriga sidorna. Tanken med det är att sidan ska vara unik och fokusera på innehållet mer i en hierarkisk ordning: mig, portfolion och sist bloggen.

Gamla utseendet på startsidan
Jakob Nielsen skulle säkert slita sitt hår med en sådan här manöver, men jag tror ändå att detta är trender vi kommer få se mer av: att låta vissa sidor sticka ut från den generella strukturen och designen på sidan.
Sist så har även portfolion uppdaterats med en webbplats till: Ingmarsspelen.se.
En effektiv webbplats kräver en genomtänkt strategi
För att man ska få en effektiv webbplats krävs det idag många olika sorter roller som bidrar till detta. Min erfarenhet är att när man bygger en ny webbplats fokuserar man ofta på tekniken - det måste bli enklare att lägga upp saker på webben - och i viss mån även på utseendet (även om detta allt för sällan verkar vara viktigt). Något som ofta får styrka på foten eller ses som sekundärt är information, innehållet på sidan. "...texter kan väl alla skriva." är en inte helt ovanlig inställning till detta. Det är också därför allt för många webbplatser, allt från offentliga till stora webbshoppar, som är oerhört svåra att förstå och som inte lyckas framföra budskapet.
Fredrik Wackå skriver om vikten att "skriva för effekt". Jag kan inte hålla med honom mer. En webbplats behöver en webbredaktör med förståelse om sidan syfte. Det gäller inte att lägga ut information utan det gäller att lösa ett problem för besökaren.
För att detta ska lyckas så krävs det en strategi för webbplatsen. Har man inte en strategi med målfokus blir det snabbt spretigt och sidan kommer säkerligen att ge ett ogenomtänkt intryck. Frågan varför? ska alltid finnas med på allt man gör och allt man lägger till på sidan och detta ska vara utmynnat från den strategiska plan man har med webbplatsen.
Idag räcker det inte med att bara låta en webbyrå skapa en ny webbplats utan det krävs ett helhetstänk med en tydlig och långsiktig strategi där flera roller samarbetar mot samma mål.
Riksdagspartiernas webbplatser är fortfarande för dåliga - inte helt oväntat
Interaktionsbyrån InUse har gjort en intressant genomgång av riksdagspartiernas webbplatser. Föga förvånande kommer de fram till att det finns stora brister i allt från användbarhet till användningen av sociala medier.
Ett dåligt fokus och ogenomtänkt upplägg är också något som deras rapport visar. Det är nog så tyvärr att partierna villrådigt gör allt för att härma Obamas kampanjarbete på nätet dock helt utan att titta på svenska politiska förhållanden eller anpassa sin webbnärvaro efter egna behov.
Det är ganska ofattbart att de svenska partierna säger att det är så viktigt med en bra webbnärvaro och sen gör så lite åt det. Har partierna inga webbredaktörer eller webbstrateger anställda eller vad är det frågan om?
Det finns en ganska bra forskning kring den svenska politiska kommunikationen och hur vi i Sverige följer de politiska partierna. Inte föga konstigt så visar mycket av denna att det är stora skillnader mellan tex. Sverige och USA. Ett ganska enkelt likhetstecken vore då förstå att man inte kan göra samma sak här som där, utan att man måste anpassa det efter sina egna behov.
Inte heller kommer man få någon större framgång om man bara lägger upp lite länkar till Youtube och Twitter på sin webbplats utan att göra något större försök till att integrera dem som en kommunikationskanal för det egna partiet.
Förhoppningsvis tar partierna denna rapport på allvar och gör något av detta. Det borde vara mindre snack och mer verkstad när det gäller att använda webben. Det går inte att bara lägga upp material utan att anpassa det till sitt medium och tro att alla kommer att kunna ta in det utan problem.

