Ingmarsspelen

Ingmarsspelen är ett av tre dalaspel av Rune Lindström. Handlingen är baserad på Selma Lagerlöfs mycket läsvärda bok Jerusalem I Dalarne från 1901, som i sin tur bygger på en sann händelse där 37 Nåsbor lämnade landet för att söka lyckan i det heliga landet.

Den nya webben är tänkt att visa en bild av det drama som spelet är och besökaren ska kunna se spelets stämning redan här.

Stort på startsidan ser man även Selma Lagerlöfs introduktion till boken:

“Det var en lång, ganska bred dal, som var rutad av en massa gula och gulgröna sädesfält och dessutom av slagna klövervallar, av blommande potatisland och av små, blåblommiga linåkrar, som översållades av en ofantlig mängd vita fjärilar.”

Webbplatsen bygger på publiceringsverktyget Drupal som i det här fallet är implementerad av duktige Mikael Wiberg.

Sidan finner du på www.ingmasspelen.se

Årets variant av Ingmarsspelet skilde sig på flera punkter från förra året. I år var det huvudrollinnehavaren, Martin Lindström, som tagit över regissörsrollen – och det blev mycket bättre. Efter att ha tagit bort lite onödiga dansare och använt sig av lite mer musik var detta behagligare att se, även om de flesta platserna gapade tomma.

Spelet bygger på en verklig händelse i Nås på sent 1800-tal där 37 personer valde att sälja hus och hem och flytta till Jerusalem. Ifrån denna händelse skrev även Selma Lagerlöf två mycket läsvärda böcker, Jerusalem 1 och 2. Läs böckerna på Projekt Runeberg.

Som även förra året finns det vissa saker man än struntar i under spelets gång nämligen dialekterna. Spelet har under de senaste åren lidit av dåliga publiksiffror och svag ekonomi, men detta hindrar inte arrangörerna att köpa in dyra skådespelare från framför allt Stockholm. Flera av skådespelarna har väldigt grova stockholmsdialekter medan de från bygden pratar sockenmålet, vilket naturligtvis skapar väldiga kontraster. Tex Karin som i spelet ska ha bott i samma gård hela sitt liv har så skarp stockholmska så att det nästan bli olidligt att lyssna på. Inte blir det heller bättre av att de till i år tagit bort författaren Rune Lindströms röst vid introduktionen och ersatt det med en stockholmare som säger åt oss att stänga av telefonerna. Bedrövligt skulle jag säga. Men om man klarar att bortse från detta så är spelet verkligen värt att se.