Webb-TV - bra och dåligt

Att det är populärt med webb-TV nu är ganska givet. Introduktionen av sidor som Youtube och Bubblare med flera har skapat en ökande trend i webbvärlden – och snart kommer också Joost som jag verkligen tror på.
 
Aftonbladet har för närvarande Sveriges mest besökta webb TV-kanal. Svt:s Play är en annan kanal som växer väldigt mycket. Trenden är tydlig: allt fler ser på webb-tv i stället för vanlig TV, vilket naturligtvis gör att många vill ta del av denna växande kaka. Detta fenomen har nu spridit sig till mindre aktörer så som lokaltidningar och liknande, vilket är jättebra och kan locka mer besökare till siterna. Däremot så räcker det inte på långa vägar med att bara ha en webb-TV kanal, som många verkar tycka räcka. Är det ingen kvalitet på inslagen tror jag många väljer bort dem i längden och då kommer det således att enbart bli en kostnad för producenterna.
 
Kontentan blir således att webb-TV är väldigt bra så länge det görs bra. Görs det bra tror jag man har mycket att vinna på det. Jag tänkte lyfta fram exempel på bra och dålig webb-TV; båda inslagen är från Dala-Demokraten. Jag skrev för länge sedan att jag gillade Jonas Stentäpps (aka Heavy) inslag där, vet inte om det är min brist på humor eller liknande som gör det, men jag tycker det är lite småtrevligt att spendera några minuter någon gång i veckan på den sidan.
 
DD har ganska nyligen utökat sin TV-styrka med en reporter till, inte lite äldre farbror som inte riktigt har den där karisman som en nöjestvreporter bör ha. Det är alltså här jämförelsen kommer in: ett roligt inslag av Stentäpp och ett mindre roligt av Jan Grönkvist, det ska tilläggas att inslagen skilljer sig ganska mycket åt i sin karatktär också vilket blir lite ett försvar för Grönkvist (Hans mycket härliga engelska bör även noteras).